Mobiltrassel!
Jaha då var det dags igen. Fjärde mobilen på ett halvår har nu också brakat samman och slutat fungera. Gick in till mina gamla kollegor på Expert, såklart utan kvitto, för det är ju mig vi snackar om... Börjar lite smått förklara symptomen, att den är död och svart och var 11e sekund så vibrerar den och lyser till ett öckonblick, sen svart och dött igen.
- Ja den ser ju lite omtumlad ut, säger dom.
- Nej nej nej!! Den stora sprickan mitt i displayen, den har ju varit där i flera månader sen jag hoppade i en buske...
Får mig en ganska knepig blick efter detta uttalande.
Man känner sig verkligen naken utan mobilen och två dygn helt utan kändes det som att jag var isolerad i nordkap och inte fick ha mänsklig kontakt mer i mitt liv. (Gerda: överdrifternas mästare, men kom igen...Nordkap? Ja jag vet inte vad det kom från) I alla fall så behövde jag en lånetelefon, men det fanns ju inte några inne. Men min gamla chef Andreas kom till undsättning.
- Kom hem till mig och hämta min gamla då ditt jävla pucko!!
- Åh jag gillar dig Andreas!!!!
Så nu är jag telefonutrustad igen och jisses om det känns gött. MEN(!) har inga nummer. Så ta inte illa upp och jag inte vet vem det är om det rings eller messas.
Tjohej kompisar nu ska jag klippa gräsmattan!
...fast klockan är ju bara 08.06, nej jag väntar nog lite så jag inte väcker alla gatans barn.
- Ja den ser ju lite omtumlad ut, säger dom.
- Nej nej nej!! Den stora sprickan mitt i displayen, den har ju varit där i flera månader sen jag hoppade i en buske...
Får mig en ganska knepig blick efter detta uttalande.
Man känner sig verkligen naken utan mobilen och två dygn helt utan kändes det som att jag var isolerad i nordkap och inte fick ha mänsklig kontakt mer i mitt liv. (Gerda: överdrifternas mästare, men kom igen...Nordkap? Ja jag vet inte vad det kom från) I alla fall så behövde jag en lånetelefon, men det fanns ju inte några inne. Men min gamla chef Andreas kom till undsättning.
- Kom hem till mig och hämta min gamla då ditt jävla pucko!!
- Åh jag gillar dig Andreas!!!!
Så nu är jag telefonutrustad igen och jisses om det känns gött. MEN(!) har inga nummer. Så ta inte illa upp och jag inte vet vem det är om det rings eller messas.
Tjohej kompisar nu ska jag klippa gräsmattan!
...fast klockan är ju bara 08.06, nej jag väntar nog lite så jag inte väcker alla gatans barn.
Tänka före, efter eller samtidigt????
Jaha. Här sitter jag och har precis fått klart min ansökan om studielån. OMG (tänk att jag lärt mig sånna här spännande förkortningar!) vad det känns knepigt att börja låna pengar. Såklart man måste göra liksom, men jag är så jävla inlärd att inte göra av med mer än vad du redan har och nu ska jag börja spendera pengar som jag inte har nu utan, förhoppningsvis, kommer att ha sen när jag pluggat klart.... Ssssccchhhh-kumt!!
I alla fall så hyllar jag internet och kunna göra sånt här där, där det inte går att missa nåt. Tror det var i tre sidor som jag fick stor röd text när jag tryckte på knappen "nästa" för att jag inte fyllt i rätt. Tänk att behöva kolla igenom ett papper sjuttiotvå gånger för att se om man missat nåt. Hade jag ju aldrig klarat!
Jag menar här har ni tjejen som inte gör något och tänker sen. Nej nej, jag tänker inte heller först och handlar sedan. Här har ni ett jävla original som tänker och handlar samtidigt. Vilket ofta resulterar i att jag tror jag på mig själv såpass mycket att jag inte kan göra fel, jag har ju har ju tänkt igenom detta och gör såklart inga misstag! Eller ännu värre, ser mitt stora felsteg och väljer att göra det ändå!!
Ett bra exempel på detta var en sommardag för ca tre veckor sen då jag i gladan ro cyklade hem från jobbet. Har bra speed på pappas fräsiga röda ferrarihoj. En lagom lutande nedförsbacke som jag stabilt rullar framåt på och behöver inte ta in så mycket. Perfekt tillfälle att göra ett litet telefonsamtal! Får upp telefonen utan problem från handväskan som jag elegant hängt på styret. Får med nästan för stor enkelhet upp Toves nummer och sätter luren mot örat och inväntar svar till tonerna "Three is the magic number".... Irriterande nog så har jag rubbat min handväskas position under upptagandet av mobilen och jag ser att den börjat glida lite utåt. Aj fan vad dumt att jag håller i telefonen i den handen, börjar tankarna. Men för tusan jag är ju 21 år gammal jag ska la kunna cykla två meter utan att hålla i styret, jag menar sånna förmågor tränade man väl ändå upp när man var yngre. Jag tror på mig själv!! ...."the past and the present and the future".... Min lediga hand släpper styret och går mot handväskan när plötsligt!! En extra liten nedförsbacke i backen!!!! Vem hade anat?? Den bara dök upp. Framhjulet får lite slint. Shit pommes alabama tänker en smått förvirrad Gerda. Hela cykeln börjar gunga och jag har inngen kontroll!! Jag ser buskaget jag med stönande "Whöööao, wow, wheeiii" styrs emot. Tar båda händerna om telefonen och ser nu exakt vart jag kommer att krascha. "Fy fan vad ont detta kommer att göra" tänker jag och sen är katastofen ett faktum.
..."as a magic number *skratch* TOVE kan inte ta emot ditt samtal"...
Jag kan inte påstå att jag for i marken med ett dramatsikt PANG, nej jag snarare åkte ut från asfalten på jorden, över några pinnar och sen rakt in i en taggbuske med ett ograciöst SCHWUNG!!
Jag ligger still i några sekunder och känner efter att jag har kroppen kvar. Fötter, ben, mellandel, huvud, armar, telefon. Kort konstpaus. Jag märker att jag ligger ner i en taggbuske, har precis vurpat väldigt dramatiskt och är rädd för om jag lever och fortfarande kramar mina händer krampaktigt om telefonen. Jag blir förbannad på mig själv och reser mig hastigt så taggarna sliter upp en hel del djupa sår på mina armar. Skäller ut mig själv för att jag är en sån jävla materialist som värderar mina saker högre än mig själv.
Sen bubblar ett fullständigt gapskratt upp ur magen. Jag ser pappas röda blixten cykel ligga med framhjulet fortfarande snurrande och se väldigt omtumlad ut framför ett hål i ett tjockt taggbuskage där jag precis själv legat.
En hel del djupa sår och två stora blåmärken på knäna blev alltså resultatet av att jag litade för mycket på mig själv och att jag ser precis vad som kommer hända, vad som kommer att göra förbaskat ont inom kort, men gör inte ett enda dyft för att försöka undvika katastrofen. Gerda Jalmarsson i ett nötskal!!
Och med den lilla anektdoten så önskar jag friden liljor tills vi ses igen!!
Gerdie Nam Nam
I alla fall så hyllar jag internet och kunna göra sånt här där, där det inte går att missa nåt. Tror det var i tre sidor som jag fick stor röd text när jag tryckte på knappen "nästa" för att jag inte fyllt i rätt. Tänk att behöva kolla igenom ett papper sjuttiotvå gånger för att se om man missat nåt. Hade jag ju aldrig klarat!
Jag menar här har ni tjejen som inte gör något och tänker sen. Nej nej, jag tänker inte heller först och handlar sedan. Här har ni ett jävla original som tänker och handlar samtidigt. Vilket ofta resulterar i att jag tror jag på mig själv såpass mycket att jag inte kan göra fel, jag har ju har ju tänkt igenom detta och gör såklart inga misstag! Eller ännu värre, ser mitt stora felsteg och väljer att göra det ändå!!
Ett bra exempel på detta var en sommardag för ca tre veckor sen då jag i gladan ro cyklade hem från jobbet. Har bra speed på pappas fräsiga röda ferrarihoj. En lagom lutande nedförsbacke som jag stabilt rullar framåt på och behöver inte ta in så mycket. Perfekt tillfälle att göra ett litet telefonsamtal! Får upp telefonen utan problem från handväskan som jag elegant hängt på styret. Får med nästan för stor enkelhet upp Toves nummer och sätter luren mot örat och inväntar svar till tonerna "Three is the magic number".... Irriterande nog så har jag rubbat min handväskas position under upptagandet av mobilen och jag ser att den börjat glida lite utåt. Aj fan vad dumt att jag håller i telefonen i den handen, börjar tankarna. Men för tusan jag är ju 21 år gammal jag ska la kunna cykla två meter utan att hålla i styret, jag menar sånna förmågor tränade man väl ändå upp när man var yngre. Jag tror på mig själv!! ...."the past and the present and the future".... Min lediga hand släpper styret och går mot handväskan när plötsligt!! En extra liten nedförsbacke i backen!!!! Vem hade anat?? Den bara dök upp. Framhjulet får lite slint. Shit pommes alabama tänker en smått förvirrad Gerda. Hela cykeln börjar gunga och jag har inngen kontroll!! Jag ser buskaget jag med stönande "Whöööao, wow, wheeiii" styrs emot. Tar båda händerna om telefonen och ser nu exakt vart jag kommer att krascha. "Fy fan vad ont detta kommer att göra" tänker jag och sen är katastofen ett faktum...."as a magic number *skratch* TOVE kan inte ta emot ditt samtal"...
Jag kan inte påstå att jag for i marken med ett dramatsikt PANG, nej jag snarare åkte ut från asfalten på jorden, över några pinnar och sen rakt in i en taggbuske med ett ograciöst SCHWUNG!!
Jag ligger still i några sekunder och känner efter att jag har kroppen kvar. Fötter, ben, mellandel, huvud, armar, telefon. Kort konstpaus. Jag märker att jag ligger ner i en taggbuske, har precis vurpat väldigt dramatiskt och är rädd för om jag lever och fortfarande kramar mina händer krampaktigt om telefonen. Jag blir förbannad på mig själv och reser mig hastigt så taggarna sliter upp en hel del djupa sår på mina armar. Skäller ut mig själv för att jag är en sån jävla materialist som värderar mina saker högre än mig själv.
Sen bubblar ett fullständigt gapskratt upp ur magen. Jag ser pappas röda blixten cykel ligga med framhjulet fortfarande snurrande och se väldigt omtumlad ut framför ett hål i ett tjockt taggbuskage där jag precis själv legat.
En hel del djupa sår och två stora blåmärken på knäna blev alltså resultatet av att jag litade för mycket på mig själv och att jag ser precis vad som kommer hända, vad som kommer att göra förbaskat ont inom kort, men gör inte ett enda dyft för att försöka undvika katastrofen. Gerda Jalmarsson i ett nötskal!!
Och med den lilla anektdoten så önskar jag friden liljor tills vi ses igen!!
Gerdie Nam Nam
Nystart
Tänkte ju börja skriva igen på måndag och eftersom ingen bryr sig om det så börjar jag nu.
Skulle ju kunna börja med att referera sommaren so far, but then again så känner jag inte för det. Har haft det väldigt bra med en hel del jobb, ganska mycket fest och goa stunder! Har inte hunnit träffa alla som jag vill så mycket som jag önskat och träffat några jag inte önskat mer än de förtjänat. Men framför allt så vill jag skicka en stor och varm kram till min Andreas som jag saknar väldigt mycket! Vet inte varför vi inte lyckats ses... Känns väldigt konstigt, jag saknar både dig och AC. Men även Karolin, Benis och Olle, valenselektron med tjejer, bror, syster, hela gänget i Hstad. Sjukt att jag varit så jävla tillgänglig hela våren och så kommer sommaren och så har jag inte fått ihop ens en kaffe med mina närmsta vänner, hade liksom glömt hur det var att jobba heltid... Hoppas på bättring!
Mein(!) Världens bästa tjej kommer till stan!! En ledtråd? Jag har asmånga.
- Ehm you're having a picture, no, a camera!
Johanna Amazing Nilsson tillbringar 10 dagar i Schweden i slutet på Augusti.
Tänk att i varje jävla inlägg så ska den jävla tjejen vara med på ett hörn, vad fan Johanna. Du tar för mycket plats!! Snart hoppar jag av.
Och på tal om slutet på Augusti så har jag kommit in på min utbildning. 3 år på biologiprogrammet i H-city.
Soe jeävla ceoolt!
Liten seg start på bloggandet, men ändå.
Vi syns i marschallens skugga, amen!
Semester
Sommarstängt,
åter den 3e Augusti.
(Dvs om inget asagubbaroligt händer som jag vill berätta om.)
Skön semesterbild
åter den 3e Augusti.
(Dvs om inget asagubbaroligt händer som jag vill berätta om.)
Skön semesterbild
Midsommarhelg till behag
Midsommarafton var mycket upp till behag. Gamla gänget med nya tillskott, precis som det ska vara.
Och de två snyggaste av dom alla var såklart mina favoriter:
Kransarna blev tillverkade av mig och Tove ute hos Michell tidigare på dagen och vi var så in i helvetes nöjda med resultatet! Och det roligaste av allt att inspirationen spred sig som en löpeld och helt plötsligt hade vi ett glatt killgäng runt oss som gjorde kranars i en rasande fart.Ska kanske tilläggas hellre än bra, men med ett otroligt engagemang!
Och även om dessa två ovan sen var kvällens sötaste, så kom också ett nybildat par som inte kunde vara mer passande för varandra. Glad att du mår bra och har hittat en sån pingla min vän, men glöm inte din 40årsbackup!
Efter en natt av tresked i form av mig, Tony och Tove i en säng så hade vi en fantastisk midsommardag ute på Munka. Trots bakfyllan och ångesten över attjag skulle jobba på kvällen så var det en toppendag! Men shit vad jag ska öva upp kubbsvingennu, detta håller ju inte. Tobbe uttryckte starkt sitt missnöje, men de värsta blickarna kom såklart från pappa Röjgren som med sin tystnad knäckte mig. Men sen fick jag vila lite på hans axel och jag ansåg att vi var kompisar igen och att det var glömt till nästa kubbmatch..
Jag har ju såklart inga kort, men hoppas att Lina kan lägga upp sina fina nånstans så man kan ta en kik!
Och ikväll!!! Johanna, ikväll är det fan du som är avundsjuk på mig och vart jag ska! Anders Kettisen, du underbara man, bjuder hem sina gamla flickvänner från gymnasiet. Vilken fest!! Jag hoppas att Tove gör en favorit i repris och frågar Torbjörn om grisbefruktning. Kommer såklart att sakna Johanna och Sofia. Fast jag är mest bara nöjd att jag ska få gosa med familjen Kettisen igen, sjukt längesen!
Men nu har jag typ sju ton tvätt att ta hand om, för jag tror inte att mannen i mitt liv är så pigg på det när han slutar jobba.
Så tills vidare lev och må vänner!
Och de två snyggaste av dom alla var såklart mina favoriter:
Kransarna blev tillverkade av mig och Tove ute hos Michell tidigare på dagen och vi var så in i helvetes nöjda med resultatet! Och det roligaste av allt att inspirationen spred sig som en löpeld och helt plötsligt hade vi ett glatt killgäng runt oss som gjorde kranars i en rasande fart.Ska kanske tilläggas hellre än bra, men med ett otroligt engagemang!
Och även om dessa två ovan sen var kvällens sötaste, så kom också ett nybildat par som inte kunde vara mer passande för varandra. Glad att du mår bra och har hittat en sån pingla min vän, men glöm inte din 40årsbackup!
Efter en natt av tresked i form av mig, Tony och Tove i en säng så hade vi en fantastisk midsommardag ute på Munka. Trots bakfyllan och ångesten över attjag skulle jobba på kvällen så var det en toppendag! Men shit vad jag ska öva upp kubbsvingennu, detta håller ju inte. Tobbe uttryckte starkt sitt missnöje, men de värsta blickarna kom såklart från pappa Röjgren som med sin tystnad knäckte mig. Men sen fick jag vila lite på hans axel och jag ansåg att vi var kompisar igen och att det var glömt till nästa kubbmatch..
Jag har ju såklart inga kort, men hoppas att Lina kan lägga upp sina fina nånstans så man kan ta en kik!
Och ikväll!!! Johanna, ikväll är det fan du som är avundsjuk på mig och vart jag ska! Anders Kettisen, du underbara man, bjuder hem sina gamla flickvänner från gymnasiet. Vilken fest!! Jag hoppas att Tove gör en favorit i repris och frågar Torbjörn om grisbefruktning. Kommer såklart att sakna Johanna och Sofia. Fast jag är mest bara nöjd att jag ska få gosa med familjen Kettisen igen, sjukt längesen!
Men nu har jag typ sju ton tvätt att ta hand om, för jag tror inte att mannen i mitt liv är så pigg på det när han slutar jobba.
Så tills vidare lev och må vänner!
Tisdag
Tjena kompisar.
Säger bara att det man inte minns har inte hänt!!
Jag blandade ju bara ihop mig med Angelica, shit happens.....
Tisdag och hemma i H-city. Igår var det mest bara mys hela dagen. Blue Steel fick sig en makeover av the one and only crew. En liten tår fälldes såklart i amerikansk anda över det vackra resultatet! Sen åkte vi till biltema och fick, efter 5 månader, inhandlat ett diskställ till vår lägenhet. Lite fix och trix när Tony drog till Varberg. Fick upp några tavlor och upptäckte att vårt tak i vardagsrummet består av en upphängd matta. Mycket knepigt och går framför allt inte att borra i.
Stor lycka när min sötunge kom tillbaka igen och vi gick på bio allahopa + Chrissie Pea. Ängelar och demoner. Tre starka Tonys fick den, klart sevärd.
Idag är situationen lite oklar. Har varit ute i trädgården och haft morgongympa med Lisa och sen spelat lite golf ala our way of doing it, en vändstekning av Gerdas bleka kropp blev det med.
Sen! När vi gick in och Lisa försvann så upptcäkte jag henne helt plötsligt av ett skrik. Hon satt på toa och gapade och grät. Jag skojjar inte om vi hade världens största spindel under badkaret. Tvingade in Sally så hon skulle äta upp den men hon blev bara förbannad och ville ut. Den fick bo kvar men jag kommer inte våga gå på min toalett idag. Jo sen när TuffAndreas kommer tillbaka och kan ta ut den.
Stor eloge igen till min killes insatser i helgen, han är verkligen guld värd. Finns ingen som du babe. Hade det varit jag hade jag bara lämnat mig där på toan och gått och lagt mig, men inte han inte!!
Vi syns i marschallens skugga, amen!
Vad hände???
Haha det här är heeelt sjukt. Att jag ens är vaken....?
Klockan är 08.06 och jag vill dedikera detta blogginlägg tlll min alldeles för bra kille!!
Jag kan liksom inte ligga speciellt högt på hans favvolista nu....tror jag.
Vaknar upp i en lägenhet jag inte minns att jag kommit hem till. Känner mig lite nyduschad.(?) Sträcker på mig och ser ett stort fint vattenglas. I rörelsen ser jag också en vacker hink, med blött papper i. Han är rutinerad!! Så det inte ska skvätta tillbaka upp i ansiktet på mig.. Börjar få tillbaka lite bilder. Ja jag var helt canaaaaada! Tony kan ha burit mig upp. Spytt mig och duschat mig. Men framför allt så minns jag hans fantastiska resooorb! Men vilken kille man har alltså!!!!
Men som sagt, jag har ingen aning. Ett jävligt knepigt minne om att jag är i klädkamaren och gosar med luftmadrassen, men varför? Gerda Jalmarsson skärp dig nu!
Och så vill jag gottgöra allt nu med. Men för tusan klockan är 8!!! Hur gottgör man detta underbart vackra kl 8 på morgonen när man inte ens hunnit bli bakfull än.. nej jag får hitta på nåt!!!
Men jag säger bara såhär, killar gå kurs hos Tony! Han vet hur man ta hand om en kvinna i nöd!!
Jä'vla sötunge!!!!!!!!!!!!!!
Jaha.. vad ska jag göra nu då?
Feliz Cumple guapisima!
Idag är ingen vanlig dag för Johanna fyller år idag, hurra hurra hurra!!!
Kan väl bara säga såhär att ha en sjuhelsikes bra dag spanienkompis!
Om man vill dra en bra Johannavits så kan man ju ta den om Flaffliffen
fast den är lite uttjatad. Dock (!) lika skojj.
Men eftersom du och jag upplevt så mycket konstigt ihop som hjälpsamma
toalett- och duschbesök, sjukhussängsrymningar, Slims och Slems och
en och annan "Let the best woman win!" (jaja som du vann, as!!!)
Men vad jag menar är att jag tror inte jag behöver säga så mycket mer..
Du vet att det inte finns någon annan som du och att jag saknar dig så in i.
Men kom inte hem för tusan, finns inget liv här hemma som passar dig bättre
än det du lever där nere. Vi har olika saker som driver oss och så länge du
mår bra och lever ett liv du gillar så stanna kvar för tusan!
Fast man får komma hem och hälsa på....om man får ledigt!
Anywho...Love you babe! Hälsa Slevia och bidén från mig. Efter dig så är det
den jag saknar mest. En snabb uppfräschning där var guld värd i pressade
situationer. Väldans vad det var svårt att sluta skriva om Johanna Nilsson!
Grattis igen på 21-års dagen, haha kul att alla är så söta och önskar
grattis på födelsedagen så hjärtligt när du egentligen inte bryr dig ett enda
dugg själv. Tragikomiskt? Nej du är bara jävligt tuff, I dig you babe!!
Akta dig för amerikaner och franskmarokaner, man vet aldrig vad man får!!
Awsome, fylla, svärd och Janne, tappar allt koncept......
Kan väl bara säga såhär att ha en sjuhelsikes bra dag spanienkompis!
Om man vill dra en bra Johannavits så kan man ju ta den om Flaffliffen
fast den är lite uttjatad. Dock (!) lika skojj.
Men eftersom du och jag upplevt så mycket konstigt ihop som hjälpsamma
toalett- och duschbesök, sjukhussängsrymningar, Slims och Slems och
en och annan "Let the best woman win!" (jaja som du vann, as!!!)
Men vad jag menar är att jag tror inte jag behöver säga så mycket mer..
Du vet att det inte finns någon annan som du och att jag saknar dig så in i.
Men kom inte hem för tusan, finns inget liv här hemma som passar dig bättre
än det du lever där nere. Vi har olika saker som driver oss och så länge du
mår bra och lever ett liv du gillar så stanna kvar för tusan!
Fast man får komma hem och hälsa på....om man får ledigt!
Anywho...Love you babe! Hälsa Slevia och bidén från mig. Efter dig så är det
den jag saknar mest. En snabb uppfräschning där var guld värd i pressade
situationer. Väldans vad det var svårt att sluta skriva om Johanna Nilsson!
Grattis igen på 21-års dagen, haha kul att alla är så söta och önskar
grattis på födelsedagen så hjärtligt när du egentligen inte bryr dig ett enda
dugg själv. Tragikomiskt? Nej du är bara jävligt tuff, I dig you babe!!
Akta dig för amerikaner och franskmarokaner, man vet aldrig vad man får!!
Awsome, fylla, svärd och Janne, tappar allt koncept......
Miss my Blue
Nu sitter jag och saknar lilla Miss Parton Blue asagubbamycket!!
Känns väldigt tomt här och längtar faktiskt en liten skvätt hem till Halmstad. Både till katt och syster. Kändes sådär att se er båda åka iväg innan. Synd att hon bajsade så tidigt...
I alla fall Johanna Nilsson. Erhm...Vad ska jag säga? Man kan väl bara säga såhär att skenet kan bedra, ibland har man visst varit med om saker man inte trodde. Saker man tycker är askonstiga och väldigt "fransksliskigt" kanske är mer vanligt än vad man tror. Och även mindre utmärkande, så man till och med kan missa en sån fantastisk detalj även med bevis i hand (bland annat...).
Ursäkta det interna inslaget. Men i övrigt så hälsa alla jag känner där nere!
Imorgon ska nästa kull varbergsstudenter ut och åka flak. Fy fan vilken lycka! Och nu ska jag ta tillfället att vara lite sentimental och tillbakatänkande och erkänna att fy fan vad bra vi hade det! Känns inte speciellt längesen som vi satt hemma hos Sofia och åt jordgubbar och champange och var förväntansfulla på dagen. Hoppas årets lirare slipper den långa väntan på det där jävla minglet som vi fick genomlida. Men sen var det a hell of a time!
Men ska inte klaga på min tillvaro så mycket heller. Jag har en fanetastisk kille som sitter en bit ifrån mig och är väldigt fin. Tror minsann jag får maka mig dit och gosa ner mig i hans armar innan han somnar.
Fniss på dig med gullet. haha töntig jag är.
Ha det grejjt kompisar!
Och igen grattis till Tove lille som blir kvar i Stockholm i höst. Jag ska försöka boka in ett besök, fast först kommer ju du hit och det är för jävla najs.
so long suckers!
Känns väldigt tomt här och längtar faktiskt en liten skvätt hem till Halmstad. Både till katt och syster. Kändes sådär att se er båda åka iväg innan. Synd att hon bajsade så tidigt...
I alla fall Johanna Nilsson. Erhm...Vad ska jag säga? Man kan väl bara säga såhär att skenet kan bedra, ibland har man visst varit med om saker man inte trodde. Saker man tycker är askonstiga och väldigt "fransksliskigt" kanske är mer vanligt än vad man tror. Och även mindre utmärkande, så man till och med kan missa en sån fantastisk detalj även med bevis i hand (bland annat...).
Ursäkta det interna inslaget. Men i övrigt så hälsa alla jag känner där nere!
Imorgon ska nästa kull varbergsstudenter ut och åka flak. Fy fan vilken lycka! Och nu ska jag ta tillfället att vara lite sentimental och tillbakatänkande och erkänna att fy fan vad bra vi hade det! Känns inte speciellt längesen som vi satt hemma hos Sofia och åt jordgubbar och champange och var förväntansfulla på dagen. Hoppas årets lirare slipper den långa väntan på det där jävla minglet som vi fick genomlida. Men sen var det a hell of a time!
Men ska inte klaga på min tillvaro så mycket heller. Jag har en fanetastisk kille som sitter en bit ifrån mig och är väldigt fin. Tror minsann jag får maka mig dit och gosa ner mig i hans armar innan han somnar.
Fniss på dig med gullet. haha töntig jag är.
Ha det grejjt kompisar!
Och igen grattis till Tove lille som blir kvar i Stockholm i höst. Jag ska försöka boka in ett besök, fast först kommer ju du hit och det är för jävla najs.
so long suckers!
The Boss Rocked My Heart Out!!
Hahahah! Klagomål..igen!!
Tackar jag för Johanna.
För alla som vill ta del av utvalda godbitar av en av Johanna Nilssons berömda rapporter, håll till godo!!
Men först och främst, nu förstår jag varför han kallas för the Boss!!
Tyvärr hade vi torsdagsbiljetter och vädret såg inte direkt ljust ut. Bil upp till Stockholm. Stopp i Jönköping för systemetbesök och lunch. Sen körde vi på.
Tony har fått en ny livserfarenhet vad gäller kropens behov: Vi börjar närma oss Stockholm, ca 3 mil kvar... Inte så längesen vi hade en kissepaus, men när jag lägger mig ner i Tonys knä så gnyr han, shit han börjar bli asakissenödig!! Och precis då börjar köerna. Och sen är det bilkö så långt ögat når. Vad som dock INTE finns är ett enda kisseställe. Paniken sprider sig då nyheten om nödens lag nått alla bilens passagerare. Minuterna går långsammare än nånsin och vi rör oss kanske 5 meter på 30 sekunder. Tunga andetag från min sida, suck och stånk. Förvridet ansikte av smärta. Allt vi ser framför oss är fler bilar... Vi rullar framåt mer än vi gjort på en halvtimma och tanken "Är det över" hinns tänkas i en halv millisekund innan hoppet släcks och vi ser att kön förtsätter i all oändlighet! När allt ljus verkar som bortblåst och den tryckande stämningen i baksätet skulle gått att ta i, så blir pappa dagens hjälte då han hittar en liten väggren vid en klippvägg. Snabbt så in i svänger han in på den och Tony får äntligen släppa lös. Paniken lättar och jag tvingar även Björn att gå ut och passa på nu för det är vill vi inte uppleva igen!
Sen är det en stämning av, vad ska man säga, lugn? En stor tryckande sten har liksom lossnat och allt känns så enkelt. Kön fortsätter i två timmar. Två timmar för 3 mil?! Helt sjukt. Men till slut rullar vi in på hotellparkeringen ute på Lidingö.
Nån snabb öl på hotellrummet och fixa till sig, sen bär det av. Röda linjen till Karlaplan och rask gång därifrån till Stadion. Nästan löjligt snyggt matchande går jag och Tony hand i hand i Berit och Benkes blåa regnställ! Och regnet verkar inte vilja ge sig...
Väl inne på våra platser (fick ju fel biljetter också, satans...) som var nästan direkt till vänster om scenen med god sikt över hela bandet och även skärmarna drog han igång! Fast jag och Tony missade öppningen för det blev en till kissepaus. The Boss rocked my heart out kan jag säga. Helt sjukt att en människa kan vara så stor och ändå så ödmjuk. Han väcker sånna lyckorus i mig att det går inte att sluta le. Han "hoppar" omkring och är som ett litet energiknippe, en duracelkanin som aldrig slutar gå.
Men vädret var verkligen inte på vår sida, isbitar till händer och blöt inpå skinnet tog bort en liten bit av stämningen. Och i mitten när det spelades en massa låtar som jag inte kände igen så kom det faktiskt en och annan gäsp... Men Björn och Tony hängde på en toapaus till och på vägen tillbaka tog vi oss en kopp kaffe. Nu var det lycka! Varmt kaffe och jag hör de första tonerna i Born to run. Då springer jag!! Helt underbart, obeskrivbart faktiskt, och fantastiskt! All cred till Olle som sjöng låten på min fest, men det här är oslagbart...The Boss rocked my heart out!! Det går inte att stå still. Och det gör det heller inte en enda stund resten av konserten. Jag är lyrisk. Och mitt sluga knep att proppa fickorna fulla med toapapper som jag kan krama emellanåt höll händerna torra och varma och inget kan ta ner en på jorden just i denna stunden.
Men efter en otroligt fulländad Dancing in the dark, tackar the Boss och hans E-street band för sig och helt plötsligt är jag ofrivilligt tillbaka på marken ändå...
Ursäkta bilderna, men kameran var såklart glömd så det var mobilen som gällde...och! Snacka om äggahuvve!!
Vi går tillbaka!
På vårt hotellrum blir det lite öl och vändåtta och Brucehyllningar. Men när sista lappen är sagd och lagd så somnar vi gott i våra goa hotellsängar och ser fram emot frukosten....
...som inte var någon direkt höjdare, men skönt att bli serverad!
Sen börjar vi köra hemåt. Stannar i Linköping och jag köper mig ett alldeles eget Mig som det sen spelas i bilen. Gissa vem som förlorade...mm Jag!
En jävligt skön liten tripp som jag var tokigt nöjd med när vi körde upp på Rolling Stone Hill. Bara det att nu skulle jag köra till Halmstad och hämta en viss grå hårig sak. Men även detta gick faktiskt över förväntan bra!
Så nu har Sally haft semester i Varberg men kan tänka mig att hennes mamma längtar efter henne nu när hon kommit hem. Dock hörde jag att Rymdskeppet kraschat! Återkommer med rapport om hans tillstånd när jag har alla fakta.
Nu tänkte jag skrivit om Johannarapporten men jag tror faktiskt vi får hålla inne på den en stund till för nu har jag ett akut behov... Johanna du vet hur det är. Men som sagt, jag har inte glömt, bara håll till godo!!
Vi syns i marschallens skugga, amen!!
Tackar jag för Johanna.
För alla som vill ta del av utvalda godbitar av en av Johanna Nilssons berömda rapporter, håll till godo!!
Men först och främst, nu förstår jag varför han kallas för the Boss!!
Tyvärr hade vi torsdagsbiljetter och vädret såg inte direkt ljust ut. Bil upp till Stockholm. Stopp i Jönköping för systemetbesök och lunch. Sen körde vi på.
Tony har fått en ny livserfarenhet vad gäller kropens behov: Vi börjar närma oss Stockholm, ca 3 mil kvar... Inte så längesen vi hade en kissepaus, men när jag lägger mig ner i Tonys knä så gnyr han, shit han börjar bli asakissenödig!! Och precis då börjar köerna. Och sen är det bilkö så långt ögat når. Vad som dock INTE finns är ett enda kisseställe. Paniken sprider sig då nyheten om nödens lag nått alla bilens passagerare. Minuterna går långsammare än nånsin och vi rör oss kanske 5 meter på 30 sekunder. Tunga andetag från min sida, suck och stånk. Förvridet ansikte av smärta. Allt vi ser framför oss är fler bilar... Vi rullar framåt mer än vi gjort på en halvtimma och tanken "Är det över" hinns tänkas i en halv millisekund innan hoppet släcks och vi ser att kön förtsätter i all oändlighet! När allt ljus verkar som bortblåst och den tryckande stämningen i baksätet skulle gått att ta i, så blir pappa dagens hjälte då han hittar en liten väggren vid en klippvägg. Snabbt så in i svänger han in på den och Tony får äntligen släppa lös. Paniken lättar och jag tvingar även Björn att gå ut och passa på nu för det är vill vi inte uppleva igen!
Sen är det en stämning av, vad ska man säga, lugn? En stor tryckande sten har liksom lossnat och allt känns så enkelt. Kön fortsätter i två timmar. Två timmar för 3 mil?! Helt sjukt. Men till slut rullar vi in på hotellparkeringen ute på Lidingö.
Nån snabb öl på hotellrummet och fixa till sig, sen bär det av. Röda linjen till Karlaplan och rask gång därifrån till Stadion. Nästan löjligt snyggt matchande går jag och Tony hand i hand i Berit och Benkes blåa regnställ! Och regnet verkar inte vilja ge sig...
Väl inne på våra platser (fick ju fel biljetter också, satans...) som var nästan direkt till vänster om scenen med god sikt över hela bandet och även skärmarna drog han igång! Fast jag och Tony missade öppningen för det blev en till kissepaus. The Boss rocked my heart out kan jag säga. Helt sjukt att en människa kan vara så stor och ändå så ödmjuk. Han väcker sånna lyckorus i mig att det går inte att sluta le. Han "hoppar" omkring och är som ett litet energiknippe, en duracelkanin som aldrig slutar gå.
Men vädret var verkligen inte på vår sida, isbitar till händer och blöt inpå skinnet tog bort en liten bit av stämningen. Och i mitten när det spelades en massa låtar som jag inte kände igen så kom det faktiskt en och annan gäsp... Men Björn och Tony hängde på en toapaus till och på vägen tillbaka tog vi oss en kopp kaffe. Nu var det lycka! Varmt kaffe och jag hör de första tonerna i Born to run. Då springer jag!! Helt underbart, obeskrivbart faktiskt, och fantastiskt! All cred till Olle som sjöng låten på min fest, men det här är oslagbart...The Boss rocked my heart out!! Det går inte att stå still. Och det gör det heller inte en enda stund resten av konserten. Jag är lyrisk. Och mitt sluga knep att proppa fickorna fulla med toapapper som jag kan krama emellanåt höll händerna torra och varma och inget kan ta ner en på jorden just i denna stunden.
Men efter en otroligt fulländad Dancing in the dark, tackar the Boss och hans E-street band för sig och helt plötsligt är jag ofrivilligt tillbaka på marken ändå...
Ursäkta bilderna, men kameran var såklart glömd så det var mobilen som gällde...och! Snacka om äggahuvve!!
Vi går tillbaka!
På vårt hotellrum blir det lite öl och vändåtta och Brucehyllningar. Men när sista lappen är sagd och lagd så somnar vi gott i våra goa hotellsängar och ser fram emot frukosten....
...som inte var någon direkt höjdare, men skönt att bli serverad!
Sen börjar vi köra hemåt. Stannar i Linköping och jag köper mig ett alldeles eget Mig som det sen spelas i bilen. Gissa vem som förlorade...mm Jag!
En jävligt skön liten tripp som jag var tokigt nöjd med när vi körde upp på Rolling Stone Hill. Bara det att nu skulle jag köra till Halmstad och hämta en viss grå hårig sak. Men även detta gick faktiskt över förväntan bra!
Så nu har Sally haft semester i Varberg men kan tänka mig att hennes mamma längtar efter henne nu när hon kommit hem. Dock hörde jag att Rymdskeppet kraschat! Återkommer med rapport om hans tillstånd när jag har alla fakta.
Tony-Toast och Gerda-Jingel aka Berit och Benke mini edition!!
Nu tänkte jag skrivit om Johannarapporten men jag tror faktiskt vi får hålla inne på den en stund till för nu har jag ett akut behov... Johanna du vet hur det är. Men som sagt, jag har inte glömt, bara håll till godo!!
Vi syns i marschallens skugga, amen!!
Real life horror!!
Söndag kväll i H-city.
Max tack för maten!! Jag och Tony har lyckats med vårt mission att nästan dö av mätthet. Vi sätter på Silent Hill och stämningen blir spooky. Jag har själv aldrig spelat spelen men förstår att det är en perfekt spelstory. Men filmen är faktiskt scary enough. Obehaget stiger mot skyarna när larmet om att mörket infaller dånar genom byn. Jag låtsas vara cool men naglarna blev nedbitna till roten och nåt litet skrik och tillhopp då ett monster helt plötsligt hoppar fram blev det med. Är härligt facinerad av liemannen som känns så jävla rå industri så det finns inte.
I alla fall så tar filmen slut och jag är glad att Tony är hos mig, men är ändå lite uppjagad. Lisa och Andreas vill vara med och se en film till, men det händer konstiga grejjer i lägenhet 2 på blomstervägen 7.
Lisa släpper ut Sally på sin fönsterbräda. Jag öppnar Dvd-spelaren och ska precis till att lägga i nästa film då det plötsligt händer...Ett rasande kattskri från fönstret. Lägenheten är kolsvart och jag uppfattar ingenting utom en kall kår längs ryggraden av det fasansfulla skriet från fönstret. Jag får panik eftersom jag inte uppfattar vad som händer. Ett nytt avgrundskrik, men den här gången kommer det inte från katten utan från mig själv!! Tonys ögon är uppspärrade av fasa. Lisa försöker få tag i katten som har tappat behärskningen och fräser och attackerar nästan Lisa själv. Allt går så fort men helt plötsligt utan att ha uppfattat vad jag gjort har jag hämtat Sallys matburk och skramlar med den. Hennes hunger räddade kanske oss alla eftersom katten glömde bort vad hon gjorde och bara följde sin instinkt att följa maten!
Sen tittar vi alla på varandra med stor rädsla och undrar vad som hände?! Först säger ingen nåt, sen börjar vi alla gapa och försöka förklara hur vi uppfattade vad som hänt. Men frågan som hänger i luften är "Vad är det utanför fönstret?" Ingen vågar gå nära. Minsta ljud får oss alla att hoppa till och i kylen får vi tag i vitlök. Jag formar ett kors av två pennor och i andra handen håller jag vitpeppar...Vet inte vad det skulle vara bra för men kändes effektivt i stundens panik. Vi smyger uppriktigt skärrade ut i vardagsrummet, Tony längst bak räddast av alla....(Nu ska jag dock tillägga att det är jag, Lisa och Tony som är hysteriska och vi är liksom i vår egen värld av rädsla. Andreas är liksom inte riktigt med i hysterin eftersom han är så tuff och inte blev rädd...)
Till slut är det Andreas som lugnar alla och stänger fönstret och säger att vi är löjliga. Så vi lyckas till slut få på en film till, även det en skräckis men lite simplare. Och jag kan på allvar säga att vi skakade i säkert en halvtimma innan vi lugnade ner oss på riktigt.
Helt sjukt att man kan bli så rädd. Men frågan som vi ännu inte fått svar på hänger kvar som en svartvit cliffhanger,
"Vad var det som var utanför fönstret?!"
Max tack för maten!! Jag och Tony har lyckats med vårt mission att nästan dö av mätthet. Vi sätter på Silent Hill och stämningen blir spooky. Jag har själv aldrig spelat spelen men förstår att det är en perfekt spelstory. Men filmen är faktiskt scary enough. Obehaget stiger mot skyarna när larmet om att mörket infaller dånar genom byn. Jag låtsas vara cool men naglarna blev nedbitna till roten och nåt litet skrik och tillhopp då ett monster helt plötsligt hoppar fram blev det med. Är härligt facinerad av liemannen som känns så jävla rå industri så det finns inte.
I alla fall så tar filmen slut och jag är glad att Tony är hos mig, men är ändå lite uppjagad. Lisa och Andreas vill vara med och se en film till, men det händer konstiga grejjer i lägenhet 2 på blomstervägen 7.
Lisa släpper ut Sally på sin fönsterbräda. Jag öppnar Dvd-spelaren och ska precis till att lägga i nästa film då det plötsligt händer...Ett rasande kattskri från fönstret. Lägenheten är kolsvart och jag uppfattar ingenting utom en kall kår längs ryggraden av det fasansfulla skriet från fönstret. Jag får panik eftersom jag inte uppfattar vad som händer. Ett nytt avgrundskrik, men den här gången kommer det inte från katten utan från mig själv!! Tonys ögon är uppspärrade av fasa. Lisa försöker få tag i katten som har tappat behärskningen och fräser och attackerar nästan Lisa själv. Allt går så fort men helt plötsligt utan att ha uppfattat vad jag gjort har jag hämtat Sallys matburk och skramlar med den. Hennes hunger räddade kanske oss alla eftersom katten glömde bort vad hon gjorde och bara följde sin instinkt att följa maten!
Sen tittar vi alla på varandra med stor rädsla och undrar vad som hände?! Först säger ingen nåt, sen börjar vi alla gapa och försöka förklara hur vi uppfattade vad som hänt. Men frågan som hänger i luften är "Vad är det utanför fönstret?" Ingen vågar gå nära. Minsta ljud får oss alla att hoppa till och i kylen får vi tag i vitlök. Jag formar ett kors av två pennor och i andra handen håller jag vitpeppar...Vet inte vad det skulle vara bra för men kändes effektivt i stundens panik. Vi smyger uppriktigt skärrade ut i vardagsrummet, Tony längst bak räddast av alla....(Nu ska jag dock tillägga att det är jag, Lisa och Tony som är hysteriska och vi är liksom i vår egen värld av rädsla. Andreas är liksom inte riktigt med i hysterin eftersom han är så tuff och inte blev rädd...)
Till slut är det Andreas som lugnar alla och stänger fönstret och säger att vi är löjliga. Så vi lyckas till slut få på en film till, även det en skräckis men lite simplare. Och jag kan på allvar säga att vi skakade i säkert en halvtimma innan vi lugnade ner oss på riktigt.
Helt sjukt att man kan bli så rädd. Men frågan som vi ännu inte fått svar på hänger kvar som en svartvit cliffhanger,
"Vad var det som var utanför fönstret?!"
Hästtjej?
Med risk för att vara väldigt tjejjig och töntig, men kolla in världens snyggaste ekipage! Tony, du är the shit, men den här mannen ligger inte långt ifrån i kärlek.
Ming i Tvååker. Foto: Lotta Månsson
Ming i Tvååker. Foto: Lotta Månsson
Zombie-therapy
Min storebror, du e för jävla bra!!!
Igår åkte jag dit och tänkte bara svänga in på en fika och tjöta lite skit och sen köra hem. Jag hade med mig några muffins från Gööks, jag åt en och Björn åt fyra! Helt plötsligt hade det gått två timmar och det kändes så bra att både få lyssna och berätta. Och du är så jävla bra Björn!
Just det där med att man inte ska hitta på ursäkter för sina problem. Jag är expert på att skylla lite gran på nån annan och tycka att om alla andra gjorde lite annorlunda så skulle inte jag behöva känna som jag gör...osv.. Men egentligen är det helt enkelt jag som har ett problem som är mitt och som endast jag kan bestämma mig för om jag kan hantera, eller om jag inte kan det. Igår när jag kom ner kunde jag det inte men när jag åkte därifrån tyckte jag mig kunna det bättre. Jag ska tjata på mig själv och ingen annan!
Men det är klart, att spela Resident Evil hela kvällen gjorde nog också sitt som terapi. Så sjukt jävla spännande och jag kan säga att jag var räddare än vad jag verkade vara. Riktigt bra mentalt att sitta och skrämma upp sig själv och få slåss mot fula äckliga varelser som ger ifrån sig stönande ljud. Vet inte varför men det är grymt ångestdämpande att vara rädd för nåt som man vet inte är på riktigt men som påverkar en så mycket ändå! Men jag blev så stirrig så det var tur att vi tog en paus för lite hederligt Mario Kart en stund....
Sen skulle jag åkt till Halmstad då, men Lisa bara pluggade och jag ville inte störa så jag körde tillbaka till Varberg vid tio och var gott lycklig för jag lånade med mig ett stort lass film och första Arkiv X-boxen.
Hade precis börjat kolla på första avsnittet när min snygga kille kom hem med. Jag tyckte faktiskt väldigt synd om honom för alla hans slitageskador på sin kropp, fast jag låtsades lite som att det inte var så farligt... Jag kollade faktiskt på Scully och Mulder och hade inte tid att ömka. Förlåt sötnos, I'll make it up to you!
Och nu börjar jag dunderladda inför the Grand Finale ikväll.
HEJJA MESSI!!!!!!!!!!!!!....
aka Leo, La Pulga eller Messidona.
67kg 21 år gammalt argentinskt kött när
det är som allra bäst.
Lev och må!
Igår åkte jag dit och tänkte bara svänga in på en fika och tjöta lite skit och sen köra hem. Jag hade med mig några muffins från Gööks, jag åt en och Björn åt fyra! Helt plötsligt hade det gått två timmar och det kändes så bra att både få lyssna och berätta. Och du är så jävla bra Björn!
Just det där med att man inte ska hitta på ursäkter för sina problem. Jag är expert på att skylla lite gran på nån annan och tycka att om alla andra gjorde lite annorlunda så skulle inte jag behöva känna som jag gör...osv.. Men egentligen är det helt enkelt jag som har ett problem som är mitt och som endast jag kan bestämma mig för om jag kan hantera, eller om jag inte kan det. Igår när jag kom ner kunde jag det inte men när jag åkte därifrån tyckte jag mig kunna det bättre. Jag ska tjata på mig själv och ingen annan!
Men det är klart, att spela Resident Evil hela kvällen gjorde nog också sitt som terapi. Så sjukt jävla spännande och jag kan säga att jag var räddare än vad jag verkade vara. Riktigt bra mentalt att sitta och skrämma upp sig själv och få slåss mot fula äckliga varelser som ger ifrån sig stönande ljud. Vet inte varför men det är grymt ångestdämpande att vara rädd för nåt som man vet inte är på riktigt men som påverkar en så mycket ändå! Men jag blev så stirrig så det var tur att vi tog en paus för lite hederligt Mario Kart en stund....
Sen skulle jag åkt till Halmstad då, men Lisa bara pluggade och jag ville inte störa så jag körde tillbaka till Varberg vid tio och var gott lycklig för jag lånade med mig ett stort lass film och första Arkiv X-boxen.
Hade precis börjat kolla på första avsnittet när min snygga kille kom hem med. Jag tyckte faktiskt väldigt synd om honom för alla hans slitageskador på sin kropp, fast jag låtsades lite som att det inte var så farligt... Jag kollade faktiskt på Scully och Mulder och hade inte tid att ömka. Förlåt sötnos, I'll make it up to you!
Och nu börjar jag dunderladda inför the Grand Finale ikväll. HEJJA MESSI!!!!!!!!!!!!!....
aka Leo, La Pulga eller Messidona.
67kg 21 år gammalt argentinskt kött när
det är som allra bäst.
Lev och må!
Vanlig tisdag
God dag!
Beniz, nu tycker inte jag att du ska klaga. Vad är ett blogginlägg mot att få en hundvalp döpt efter sig?! Den har ännu inte kommit till mitt liv men när den gör det så är namnet redan klart!
I helgen har också snyggNova fyllt hela 7 och igår fyllde Miss Parton Blue aka Sally 5 år. Jag var tyvärr inte med på kalaset för jag var och tittade på Mayas teateruppsättning.
Grattis grattis, Krii fyllde också år i helgen kom jag på nu.
Själv var jag iväg och tävlade med världens snyggaste häst i söndags. Dubbelnolla i båda klasserna men tyvärr precis utanför placering i 1m. Känns alltid lite surt, men jag var jättenöjd. Kul att lilla familjen Röjgren/Gustafsson kom och tog en titt också.
Annars händer det la inte så vansinnigt mycket. Idag ska jag åka till bror i Falkenberg och kanske stå till tjänst i hans renoveringar. Fast mest så vill jag dricka kaffe och prata skit.
Har haft en dålig natt igen, har ju det med jämna mellanrum. Kunde inte somna förrens sent och vaknade tidigt av jobbiga drömmar. Hoppas det blir bättre inatt. Ska bli mysigt att somna med Sally igen, var längesen nu. Men först kanske hon ska få sig en dusch, för det tror jag inte att hennes mamma gett sig på på ett tag.
Men vi hörs kompisar!
Lev och må.
Beniz, nu tycker inte jag att du ska klaga. Vad är ett blogginlägg mot att få en hundvalp döpt efter sig?! Den har ännu inte kommit till mitt liv men när den gör det så är namnet redan klart!
I helgen har också snyggNova fyllt hela 7 och igår fyllde Miss Parton Blue aka Sally 5 år. Jag var tyvärr inte med på kalaset för jag var och tittade på Mayas teateruppsättning.
Grattis grattis, Krii fyllde också år i helgen kom jag på nu.
Själv var jag iväg och tävlade med världens snyggaste häst i söndags. Dubbelnolla i båda klasserna men tyvärr precis utanför placering i 1m. Känns alltid lite surt, men jag var jättenöjd. Kul att lilla familjen Röjgren/Gustafsson kom och tog en titt också.
Annars händer det la inte så vansinnigt mycket. Idag ska jag åka till bror i Falkenberg och kanske stå till tjänst i hans renoveringar. Fast mest så vill jag dricka kaffe och prata skit.
Har haft en dålig natt igen, har ju det med jämna mellanrum. Kunde inte somna förrens sent och vaknade tidigt av jobbiga drömmar. Hoppas det blir bättre inatt. Ska bli mysigt att somna med Sally igen, var längesen nu. Men först kanske hon ska få sig en dusch, för det tror jag inte att hennes mamma gett sig på på ett tag.
Men vi hörs kompisar!
Lev och må.
Maria Aros fyller år idag!
Maria you know you're my lover
When the wind blows I can feel you
Through the weather and even when we're apart
It feels like we're together Maria
Grattis till min vackra chilenska och hoppas det blir ett dundrande partajj!
Klychigt att ta in en Santana textrad? Ja, men det skiter jag i.
