Gerdie

Söndag kväll i H-city.
Max tack för maten!! Jag och Tony har lyckats med vårt mission att nästan dö av mätthet. Vi sätter på Silent Hill och stämningen blir spooky. Jag har själv aldrig spelat spelen men förstår att det är en perfekt spelstory. Men filmen är faktiskt scary enough. Obehaget stiger mot skyarna när larmet om att mörket infaller dånar genom byn. Jag låtsas vara cool men naglarna blev nedbitna till roten och nåt litet skrik och tillhopp då ett monster helt plötsligt hoppar fram blev det med. Är härligt facinerad av liemannen som känns så jävla rå industri så det finns inte.

I alla fall så tar filmen slut och jag är glad att Tony är hos mig, men är ändå lite uppjagad. Lisa och Andreas vill vara med och se en film till, men det händer konstiga grejjer i lägenhet 2 på blomstervägen 7.

Lisa släpper ut Sally på sin fönsterbräda. Jag öppnar Dvd-spelaren och ska precis till att lägga i nästa film då det plötsligt händer...Ett rasande kattskri från fönstret. Lägenheten är kolsvart och jag uppfattar ingenting utom en kall kår längs ryggraden av det fasansfulla skriet från fönstret. Jag får panik eftersom jag inte uppfattar vad som händer. Ett nytt avgrundskrik, men den här gången kommer det inte från katten utan från mig själv!! Tonys ögon är uppspärrade av fasa. Lisa försöker få tag i katten som har tappat behärskningen och fräser och attackerar nästan Lisa själv. Allt går så fort men helt plötsligt utan att ha uppfattat vad jag gjort har jag hämtat Sallys matburk och skramlar med den. Hennes hunger räddade kanske oss alla eftersom katten glömde bort vad hon gjorde och bara följde sin instinkt att följa maten!

Sen tittar vi alla på varandra med stor rädsla och undrar vad som hände?! Först säger ingen nåt, sen börjar vi alla gapa och försöka förklara hur vi uppfattade vad som hänt. Men frågan som hänger i luften är "Vad är det utanför fönstret?" Ingen vågar gå nära. Minsta ljud får oss alla att hoppa till och i kylen får vi tag i vitlök. Jag formar ett kors av två pennor och i andra handen håller jag vitpeppar...Vet inte vad det skulle vara bra för men kändes effektivt i stundens panik. Vi smyger uppriktigt skärrade ut i vardagsrummet, Tony längst bak räddast av alla....(Nu ska jag dock tillägga att det är jag, Lisa och Tony som är hysteriska och vi är liksom i vår egen värld av rädsla. Andreas är liksom inte riktigt med i hysterin eftersom han är så tuff och inte blev rädd...)

Till slut är det Andreas som lugnar alla och stänger fönstret och säger att vi är löjliga. Så vi lyckas till slut få på en film till, även det en skräckis men lite simplare. Och jag kan på allvar säga att vi skakade i säkert en halvtimma innan vi lugnade ner oss på riktigt.

Helt sjukt att man kan bli så rädd. Men frågan som vi ännu inte fått svar på hänger kvar som en svartvit cliffhanger,
"Vad var det som var utanför fönstret?!"