Järngänget kör stenhårt på!
Måndag. Idag är det måndag, inte för att det spelar någon större roll för mig. Jag vet aldrig vad det är för dag längre, det har ingen betydelse för folk som mig som inte har jobb att gå till, möten att komma ihåg, födelsedagar och högtider hit och dit. Nej för mig är det mer vakna, INTE kolla på klockan för att se om jag fortfarande är trött utan istället känna efter. Går upp och äter om jag känner för det, INTE för att jag måste ha ätit innan jag börjar dagen. Går ut om jag känner för det...osv. (Liten känslobeskrivning bara)
I alla fall. Vad har hänt sen sist. Jo det var ju Nathans födelsedagsfest, jädra lyckat party! Jag och Johanna hade redan innan bestämt oss för att det var öl som gällde eftersom Beks skulle vara där och "Öl är ju inte så speciellt feminint att dricka" som hon med ett härligt försök att vara Paris Hilton-stil, uttryckte det. Och det har hon ju rätt i!! Öl it is then, sa vi. Denna kväll blev alltså ett perfekt tillfälle att premiäranvända våra ryggsäckar som vi fått av Silvia. Cruzcampo-väskorna packades med Cruzcampoflaskor, och en vinflaska också för att fylla ut... Två asredo, inte särskilt feminina tjejer, was redy!
Det var ett bra drag på festen. Och vi hittade en bög i köket som såg ut precis som Anders Ekborg och jag blev ju såklart kär i honom. Kändes jättekul att det fanns en massa engelsktalande människor i det andra rummet men jag tyckte det var mycket trevligare att hänga med spanjorerna i köket. Kanske också på grund av Anders Ekborg, han var såååå trevlig och jättefin och hans kompis var pytteliten och också bög. Spanska bögar är helt fantastiska! Nathan hade faktiskt ansträngt sig och slängt ihop en sangria, men den smakade typ skit... Trots att jag sagt till honom precis vad han skulle ha i och hur han skulle göra. Killar!! Men folk blev apraka för dom drack ju av den ändå. Utom Beks då såklart som ju bara dricker bubbel. Sen blev vårt kära födelsedagsbarn karatefull och man kunde inte längre dricka av sangrian, han fick för sig att det bara var en tom hink som var nära till hands....Johanna blev kvar för att ta hand om the nauhgty boy, stackarn (tur att han inte kan svenska och kan läsa detta) och jag gick ut med Rob och ett gäng tjejer. Som jag ganska snart tappade bort. Kvällen verkade på något sätt väldigt kort. Jag gick in på Buddha, träffade swissen, vi gick in i hissen och sen gick vi ut ur hissen fortfarande kvar på nedervåningen, och sen gick vi hem. Så minns jag det i alla fall. Men jag fick tydligen en släng av alzheimers för annars stog jag tre timmar i den där hissen. Ingen fara på taket dock!! Bra kväll.
Dagen efter görs det en liten promenad. Sen äter jag frulle med Johanna, som alltid lika romantiskt! Sen vilar vi en stund innan vi går ut för att möta upp en vän, Mario, som kommer med buss från Madrid. Vi handlar lite käk och går sen hem och chit chattar lite. Mario är från tysklnad och studerar medicin i Madrid. Detta är även killen som jag skrivit om tidigare som kan en del svenska. Så jag och Johanna vaktar våra tungor så vi inte, som vi annars gör väldigt mycket, säger saker på svenska om människor vi står precis jämte. Efter en lättare middag går vi ut och gör turné på lite härliga spanska småbarer med tjocka gubbar som spelar gitarr. Mycket trevlig kväll som dock blev ganska kort för alla var snortrötta. 
Sen sover vi ganska länge på lördagen. På dagen är vi ute och visar stan för Mario och är lite turister, vilket var asmysigt! Vi lagar mat hemma och sen börjar världens förkrök. Vi lär utlänningarna ölspelet och spelar med våra nya fina kort. Och Mario har så jävla bra regler som jag ska ta med mig och köra hemma i Sverige för så som vi skrattade, det var helt sjukt. Den lilla gubben på glaset blev verklig för mig. Sen gör jag något som fortfarande är väldigt oklart. Pratar med Anthony i telefon aslänge och jag tror vi pratade om olika saker hela samtalet utan att veta om det, men ingen skada verkar vara skedd. Han ringer fortfarande minst fem gånger om dan... Oklarheterna fortsätter, pratar med Gustav och David Mårtensson på msn, jag tappade konceptet men helheten finns kvar. Intressant med männsikor man inte pratat med på länge som man tror man kan säga vad som helst till. Ursäkta David. Men det värsta är att jag säger till en vän i Sthlm att han nog borde vara otrogen mot sin flickvän, det skulle han visst må bra av. Dålig idé att kommunicera i dessa tider. Jag la ner det. Dom andra gick ut, jag följde inte med men väntade uppe tills dom kom tillbaka vid halv sjutiden. Då har jag och Johanna en av de roligaste stunderna i våra liv, jag kunde inte andas för jag skrattade så mycket. Tänk vad kul man kan ha på toaletten halv sju på morgonen med hjälp av bara en kamera och badmössa, helt underbart!
Igår kom Johannas föräldrar hit och det var mycket tårar på flygplatsen, det är så härligt att ha dom här. Men tufft också för nu börjar jag längta så mycket efter min egen familj. Men Lennart och Eva duger så länge, dom är fantastiska! Idag ska vi till och med ha julklappsutdelning, wow liksom. Jag som trodde vi hade det igår men det var tydligen bara en liten uppvärmning. Åh vad mys vi har. Saknar som sagt min familj väldigt mycket nu och det hjälpte fan inte att ni satt och hade roligt ihop i lördags på skypen och jag kunde inte vara med.
Ha det gött, haj!
