Gerdie

Man skulle ju ljuga om man säger att det går för jävla bra för den där Gerda jalmarsson just nu.
Men det har varit några ganska sträviga nätter på jobbet som lett till aldelses för lite sömn och frustration som jag mycket felaktigt låtit gå ut över de som finns närmast till hands. Ber om ursäkt för detta mina vänner och hoppas ni kan ha överseende med mig.
Igår kväll var det dock fredagsmys med tacos ala el hombre de me vida, Katla. Tvåbarnsmamma blev dock aldrig odräglig och vuxenskönt med sig själv kom vi fram till var en ganska tråkig aktivitet. Men för all del, Katla in our hearts och allt för lite spooky stämmning i vardagen. Kom ihåg att han  e för abort men mot att man slänger blommor i soporna. Nu ska jag sluta citera denna underbara man. VSIMS!
I alla fall. Slutade till min glada förvåning jobba kl 8 i morse och åkte tillsammans med Tony hem och sov. Härligt att ha någon att värma mina isbitar till händer och fötter på. Körde karln till Vallen när vi vaknade och åkte sen hem och åt lite lunch, ännu ingen katastrof. Andreas var hemma och hade tråkigt så jag åkte dit och pratade av mig lite. Känns alltid skönt att komma hem till dig min vän, vet att du alltid får mig på bättre tankar och lyssnar alltid till mina dumma problem jag bygger upp för mig själv. Tack till dig (1a gången idag).
Åkte till stallet och möttes av min första katastrof, lervälling i hagen och hästjäveln står längst bort och vägrar röra sig. Klampar och slasar mig dit, tar in honom och spolar av honom och ser att han dragit av en framsko. Ingen ridning. Fortfarande svullen och varm under hasen, ingen tävling.
Kör mot nästa stall, tänker ska jag tanka? Men har tiden emot mig och bestämmer mig för att tanka på hemvägen. Audi har ju inte tänt sin "jag är astörstig och ramlar ihop och dör om jag inte får soppa"-lampa än.
Hästarna är högbrunstiga och galna = smärre katastrof.
Kommer inte iväg förrens sent och kommer inte hinna träffa min kille, min mamma eller brorsdotter innan jag börjar jobba. Kör genom Veddige och tänker, "ja just det ja jag skulle ju tanka". Men ingen lampa lyser. Jag förlorar aldrig hoppet och tänker istället "vad bra, jag tankar på Statoil varberg nord, där är trevligt". Nu kommer den stora katastrofen. Efter Derome mitt i en galet svängig refräng protesterar rymdskeppet jag sitter i. "Nu får det fan vara nog!" säger han till mig och börjar sakta ner. Jag gasar med Audi vill fan inte vara med mer. STRANDSATT I VÄGGRENEN! Vad fan??? Rymdskepp har tydligen inga lampor som varnar att dom håller på att törsta ihjäl...
Så där sitter Gerda, ensam i mörkret. Turbo på en elvisp med fan ingen bränsleturbo i ett rymdskepp? Jävla skit... Mamma har druckit en öl, pappa har ingen bil hemma, Tonys bil är i Halmstad... Jag sjunger en sång för mig själv, undrar om jag kanske är med i en film och inbillar mig att de promenerande människorna är ute efter mig. Men ser sen att de har reflexvästar och de har aldrig mördare i filmer så jag lugnar mig igen.
Så kommer räddaren i nöden. Andreas, för andra gången idag räddar du mig. Stort kärleksfullt tack, igen! En dunk bensin hälls i och jag startar hoppfullt bilen. Jajjamensan, he's on fire!! Lämnar den på tomgången för att hämta in varningstriangeln. Vänder mig om och jag ser Audi ta ett sista rosslande andetag och blir sen tyst, IGEN! Rymdskeppet stensomnade framför ögonen på mig.
Försöker förgäves starta igen men Audi har sjungt sin sista visa ihop med mig och väljer att stanna på sin väggren. Jag ber om att han bara ska starta och köra en kort bit och får sen sova på ett trevligare ställe, men får inget svar. Han sover som en björn om vintern. Med gråten i halsen tvingas jag lämna honom där ensam i natten....
Jag sitter nu sjuk av oro på jobbet och undrar hur han har det. Om han ångrar att han inte vaknade, om han fryser, är han skadad. Så om nån ser ett vitt rymdskepp med rosa, fluffiga huvudstöd på vägen. Hälsa gärna att Moster kommer tillbaka. Hon hade gärnat stannat bredvid dig hela natten, men var tvungen att åka. Audi, hang in there babe!!

All makt åt Tengil, vår befriare!