Smack smack smack, die die die - Mördarsnigel
(Jag vann över Lisa i matcher men för att öka spänningen drog jag till med en sudden sista omgången, som jag såklart förlorade och blev den som skulle få bjuda på shots på fredagen. Något som skulle visa sig vara helt onödigt med tanke på alkoholhalten vi redan hade i blodet när vi kom ner till stan, men detta återkommer jag till lite längre ner och också vem som tog hem den pristigefulla "Fullast Vinner" - kampen...)
I alla fall så var det städning som var huvudsysselsättningen under dagen igår. Allt för att pappa, farmor, Mia och Maya skulle komma ner och hälsa på oss. Vi försökte sanera lägenheten från alla miljarders katthår och dammtussar så gott vi kunde utan dammsugare. Resultatet blev godkänt! Vi åt ihop med våra gäster och fick sedan en jävla fart ut till bilen så snart de själva kommit iväg. 20 minuter tills Systemet stänger!! Paniken bryter ut... Men vi kutar in genom entrén 18.55 och går nöjda ut igen med ett flak öl och en flaska Kapten.
När vi kommer hem så tar jag mig i kragen och går upp till Sunken och betalar honom för tv-boxern. När jag kommer ner möts jag av en glad Tony i hallen. Jag redogör för honom och Lisa hur det ser ut uppe hos Sunken och hans sambo. Sunken satt såklart i en sleten vit t-shirt och kalsonger vid köksbordet och bjöd glatt in mig. Jag hade dock inte så mycket tid så jag gick ner igen. Järngänget knäcker några öl ihop och vi sminkar oss och plattar hår. Till slut efter mycket om och men så blir vi alla tre klara och vi tar cyklarna mot Wow-Jockes mansion.
Där sitter ett småglatt gäng och kollar youtube-klipp. Vi nyanlända bjuder ganska snart in de resterande att leka djurleken. Inte alla som nappar på detta men vi blir i alla fall en åsna, en lama, en mördarsnigel, en säl, en ko och en höna i en ring. Vardagsrummet fylls med galna och lite creepy djurljud och gapskratt speciellt när nya arter visar sig till exempel korsning mellan säl och höna som Anders uppfann.
Jocke han e allmänt tuff!
En liten formsvacka hos Herr och Fröken Tony, botas lätt med Tequila! Såklart. Lisa drar fram flaskan och bjuder oss hej vildt. Tar dock inget själv. Nu hittar SMK munspelet och det dansas along, Lena kommer också igen innan Svullo är CP. Ska fylla in att ett litet Zlatan-snack också var på sin plats nånstans mellan hinderbanan i köket och headbangingcontesten i vardagsrummet.
Strax efter 24 rör vi oss mot staden. En kortare lekpaus äger rum vid en trevlig lekplats och Kim och jag ger oss in i att prata kod-språk, fast det blir en ganska ensidig konversation för jag hänger inte ritkigt med. Tony leker en stund för sig själv, fast det fattar han nog inte själv för han fortsätter prata, någonstans här tappar han nog också sina nycklar... Vi kommer fram till Idas och det blir öl och dom där shotsen som jag blev skyldig under biljarden, B52:or påtända like it should be! Hej och hå, vad det går... Jag drar mig tillbaka från baren en stund för Tony och Chrisse verkar ha hamnat i ett djupt samtal. Om jag vetat då vad de snackade om, som jag vet nu, hade jag avbrutit det hela snabbt. Men ingen större skada skedd egentligen. Klockan halv 2 tycker jag alla andra att jag kanske skulle ta hem min kille. Vad fan? Han kan väl ta hem mig , tänker jag men tydligen har han vunnit "Fullast Vinner"-triumfen och priset är att få bli ledsagad hem. Då beställer Chrissy P in whiskey som måste drickas upp först. Jag tjafsar med honom och säger att varken jag eller Tony ska ha mer. Bartendern ger sig också in i diskussionen som blir ganska het och när alla gapar i mun på varandra så sänker helt plötsligt Tony sin och alla tystnar. "Kan vi gå nu????" säger han. Jag skrattar och sänker min med. Sen vinglas det hem i natten. Lägger Tony och när han somnat fattar jag hur full jag själv är. Vilket leder till ett antal spring till toaletten för diverse kräkningar. Efter den sista ringer Tonys telefon och jag skriver ett sms åt honom att han sover och Gerda spyr. Den ringer igen och jag svarar denna gången. Tack ska jag ha för det för det blev ett mycket uppskattat samtal med Daniel i ca 40 minuter. Det var nog bästa stunden på det dygnet, jävligt trevligt! Tänk att vi hade så mycket att prata om. Sen somnar jag i Lisas säng.
Mycket ångest idag så här dagen efter. Och toppen av allt var att Tony tappat sina nycklar. Stort stön. Tog Lisas bil till varberg istället och jag sitter nu på jobbet och laddar för att gå hem till Fille när jag slutar och dricka Rosé och vara lite nostalgiska med friends from back in the days.
High five people!
Mardrömsstart med burdust fotbollsslut!
Vaknar upp med ett ryck, är genomsvettig och söndergråten. Klockan är kvart över 6. Känner mig bedragen och sviken. Har svårt att somna om. Ser fortfarande de osmakliga, orangefärgade dreadlocksen och den grova ringen i näsan framför mig. Hon ligger naken i min systers säng (!) ihop med min Säl. Jag vänder mig bara om och går därifrån och vet att det som varit aldrig mer kommer bli, känner hur jag slösat bort min tid och inser nu, det jag anat ett tag, det var för bra för att vara sant. Mamma kommer in till mig i min säng där jag ligger och stirrar ut i den tomhet jag känner inom mig, hon har med ett vykort från honom. Han har inte skrivit något... Mamma hade gjort det istället.
Halv 7 fattar jag att jag har drömt. Sally har suttit bredvid mig i bokhyllan och pratat med mig. Kanske kände hon oron i luften och ville trösta mig eller så hoppades hon på att jag började vakna så hon snart kunde få frukost. Jag somnar om.
Lisa väcker mig vid halv elva och hade jag bara öppnat ögonen hade aldrig valt att somna om. Men jag säger att jag vill sova en stund till. När jag sen vaknar och går in till henne säger hon att hon väckt mig med frukost på sängen, men eftersom jag inte ville vakna tog hon den själv istället! Jag berättar om min dröm och vi analyserar den en stund. Vem är hon? Varför ger Tony mig ett tomt vykort som mamma sen fyller i? Varför i Lisas säng? Många frågor ger många svar och vi skrattar hysteriskt åt en del av svaren vi kommer på, men skakar snart på huvudet och går och dricker kaffe istället.
Lisa går till skolan och jag ger mig på eftermiddagen ut för att hämta en cykel på stationen. Det fina vädret har underlig påverkan på mig. Jag blir på ett särskilt pillimariskt humör (typ som jag var på bakfyllan efter Slim och Slem-kvällen i Sevilla Johanna) Jag bestämmer mig för att stalka nån. Jag finner mitt offer. En liten tanig kille med ryggsäck som cyklar på en fräsig blå mountainbike. Jag lägger mig på säkert avstånd bakom och följer efter. Hamnar efter en kvart mitt i Halmstads industriområde och inser att det inte alls var en rolig person att förfölja, vänder och cyklar besviket hem. När Lisa kommer hem käkar vi lite snabbt och ska sedan ta bilen till Biltema och köpa antennsladd så vi kan få igång boxern vi köpte av Sunken igår. När vi kommer utanför dörren möts vi av, just det, bästa grannen Sunken. Vi berättar att vi ska iväg och köpa sladd men då kommer han på att han ju har en i källaren som vi kan få. Såklart han har!! Vad fan kan man annars förvänta sig av Sunken.
Om man kanske skulle kolla på fotboll ikväll, säger jag senare till Lisa. När hennes, och min egen, förvåning över detta uttalande från min sida lagt sig, börjar vi diskutera lite. Eftersom jag inte vågar erkänna mina okunskaper inför min pojkvän så skickar Lisa ett sms till 0340-118100/fotboll de Sälen.
Frågan lyder: "Är engelska ligan samma sak som champions league? Och vad är Uefa-cupen?"
Och håll i er nu för såhär lät svaret (ordagrant): "Nej det är det inte den heter Premier league. Champions är typ dom bästa lagen i Europa. Dom som kommer etta till fyra i dom bästa ligorna. Och typ etta och två i dom lite sämre. Sverige som är så dåliga får bara en chans å det är att kvala in. Väldigt sällan något svenskt lag kommer mer. Uefa cupen är något liknande champions med lite sämre lag. Dom positionerna efter dom som spelarchampions. Och vissa som inte klarar av att kvala in till champions får spela i Uefa cupen istället. Och ikväll spelas det Champions league. :) puss"
Fy fan vilket svar! Jag var imponerad av min man i typ en kvart och är asglad för att vi fick reda i allt. Mac tack sweetie, det var helt fantastiskt roligt. Och visst fan blir det fotboll, folköl och........glass (det lät ju ballt) för Halmstadstjejerna ikväll för vi lyckades koppla in boxern. Så det blir tisdagskväll med guldkant i våra fåtöljer ikväll. Ingen annan får komma för det finns ingenstans att sitta...
So long suckers och high five!!
Hej granne, vad har du för TV???
Det ringer på dörren. Lisa öppnar, och jag hör från min säng "Hej granne, vad har du för TV?" Är rädd att radiotjänst redan kommit för att hacka på oss. Men nej nej nej. "Vi har precis köpt ny Tv och behöver inte denna boxen längre, vill ni ha den?" Lisa svarar lite halvt överrumplat, "Tjaaaa...." "Ni får den för 300, jag köpte den för 9, varsågod jag går upp och hämtar bruksanvisningen, vill ni ha TVn med förresten?" När han gått upp igen bryter vi alla tre ut i ett stort gapskratt då vi inser att det är Sunken vi har som granne! Jag ska gå upp imorgon och fråga om han har kalaspuffar...
Resten av dagen har varit mycket upp till behag. Lisa gick till skolan och resterande medlemmar av järngänget hade hälsodag med olika massageverksamheter. Råkar även komma in på ett djupare samtal om familj och vänner. Sjuka väreringar man kan ha när man egentligen borde vara helnöjd med att man har en frisk familj och många vänner som bryr sig om en. Men inte bara det där att folk älskar mig utan att jag har möjlighet att älska tillbaka. Att få känna att jag är viktig för andra är ett privilegium man allt för sällan tänker på att man har. Värt att tänka på!!
I ett försök att dämpa min allmäna ångest för att jag inte "gör nåt" på dagarna så ger jag mig ut och springer en runda vid halv sextiden. Fungerar sådär... Men går sen hem till Chrissy Pea och dricker kaffe. Och känner mig rätt så nöjd med min tillvaro nu och försöker att inte bita på mina naglar!
Måste också fylla i en sak som hör till föregående inlägg om att få för sig saker då man druckit alkohol. Jag verkar tydligen tro att jag växer en halvmeter och får muskler av stål. Jag hade lite ont i nacken igår och kom på att det kunde ha att göra med att jag trodde jag skulle kunna brotta ner självaste Björn Klang i snön. Jag blir väldigt brottningssugen och springer mot honom gör nåt slags försök till en dropkickrörelse och tror jag snart ska få hånflina åt honom när han ligger ner i den kalla snön, men så helt plötsligt händer det något som knappt känns, möjligen ett litet pet, och istället är det jag som ligger ner med snö innanför kläderna och tittar upp på en hånskrattande Björn. Och det är inte första gången... Samma sak hände hemma hos Andreas i somras. Vart tar min självinsikt vägen????
Batteristen from hell är för övrigt mer djijjjjjerridoo-typen....
High five!!
Bakfylla med finess!
Kvällen före dagen efter var en egentligen ganska normal lördagkväll i Varberg. I tron om att vi inte hade så mycket att dricka drack vi allt för mycket och blev som vanligt fullare än vi borde varit. Alkoholen har en märklig tendens att förstärka alla sinnesintryck och igår var inget undantag. Efter en trevlig förfest med ett glatt gäng slog det hårt, och om inte färden ner till varbergs kroggata i snöoväder är deprimerande nog så gick känslorna över styr på lite olika håll på grund av egentligen ingenting. Som om man söker konfliker och letar efter anledningar att få gå igång. Ett meningslöst gräl mellan två fulla idioter som igår kändes som världens undergång känns idag som en axelryckning och ett skak på huvudet. Och även om det blev ett dåligt slut på kvällen så känns det skönt att kunna skratta åt sig själv idag och inte gräva vidare i ett problem som uppstod av ingenting. Och dessutom fick jag en halv bakfyllesöndag med guldkant! Potatismos ala Tony till frukost (lyckligt lottad redan här), Hipp Hipp, glass och få somna om på soffan och vakna igen av en lätt snarkning från min vänstersida! Helt underbart.
Har jobbat ikväll och väntar nu på att om en halvtimma få åka hem till lyan där syster väntar. Knäppt att jag verkligen kan längta efter att få bara "vara" hemma i min lägenhet med syster, katt och säl. Men det är en sån härlig myskänsla med det hela som man inte behöver anstänga sig för över huvud taget. Järngänget alabamba! Skönt också att det jobbiga bakfyllegunget nu kl halv nio på kvällen börjar släppa, man uppskattar verkligen sitt normala tillstånd efter en dag av kvälningar och dunkande huvudvärk och det ska bli skönt att världen kommer stå stilla ikväll när jag somnar. För jävla jobbigt när den bara snurrar omkring...
Fet high five och en dansk skalle på er!
Och jag behöver dina pengar, inte alla, bara några.
VSIMS, amen.
Back on Track
Det har varit ganska händelsefulla veckor som gått och jag tar några rader till att sammanfatta:
- Ett snabbt avslut på en långdragen illusion av passion ledde ganska snabbt till en ny, mer ärlig och stabil relation.
- En privat finanskris i skuggan av en global
- Försök till att leva kvar i de 2 bästa månaderna i mitt liv genom att fortsätta dricka alldelses för mycket rom och cola
- Vägrar inse att sparkontot krymper och fylls inte på...
- Flyttar 70 km söderut
- Ångestattack av insikt i att de som varit de viktigaste personerna i mitt liv faktiskt ersätts av andra
Just det där sista har tagit mig väldigt lång tid att inse. Mina bästa vänner som flyttade från stan bra mycket tidigare än jag själv kommer alltid att ha kvar sin "plats", kommer alltid att vara de jag växte upp med, de som alltid fanns där i glädjerusen och i paniken. Och de kommer alltid att betyda lika mycket för mig när jag tänker tillbaka på tiden vi hade ihop. Men att låta nya människor få komma in i ens liv och vara lika betydelsefulla för mig nu som de var då, det är att få perspektiv på sin tillvaro. Så även om jag ofta längtar tillbaka och tänker på det kravlösa, enkla liv vi levde ihop så börjar jag ändå kunna släppa taget om det som var och förstå att jag har min egen expedition att göra, precis som Ni har eran.
Refererar till en sång skriven till bland andra mig själv av min kära vän Anders Kettisen, valenselektronen i mitt hjärta! Först nu Anders, förstår jag orden du skrev. Nu blir jag inte förtvivlad och ängslig över att vi aldrig kommer leva det där livet igen. Nu kan jag känna mig glad och lättad över hur bra det var och det är okej att det aldrig kommer att bli igen.
Kalla det vad fan Du vill och ta till dig det jag skriver i den grad du tycker att det handlar om just Dig! Vissa kommer att finnas kvar och andra kommer mer och mer att tyna bort, men det är okej för det kommer alltid nya...
Och lite tjusigt kan vi då även referera till låten Adrian Smith skrev 1986 om att inte slösa mer tid på att leta efter de bortkastade åren, inse och stå för att du just nu lever i de gyllene åren! Kitchigt? Ja lite, men vad fan. Varför krångla till det så mycket för sig själv. Sluta sträva bakåt! Jag lever just nu, inte för en minut sen, inte förra helgen, inte för fem år sen, utan NU. Gör det bästa av det jag har så slipper jag om tio år ångra det jag inte gjorde för att jag hoppdes på att jag skulle bli lycklig sen.
High five!
